Jag gjorde ett litet projekt. Slet så mitt knä svälde upp. Aj.

Har du alltid gått och tänkt att du skulle vilja höra mig prata om mens i radio? Nu kan du göra det!

Gå in här:

http://www.sr.se/cgi-bin/varmland/program/index.asp?date=2009-05-08&programID=54

Tryck på 08.00-08.30

Tryck på play, men tryck fram ca 13 och en halv minut. 

Där hör du mig och min kära vän Ida diskutera fräscheten själv!

Nationella prov är som att ha sås mellan tänderna. Det är rätt mycket sås mellan tänderna nu. Det är det det är. Det finns inte så mycket mer. Sås sås sås... Sås utan något till. Med massa stickor i. Som fastnar och sitter kvar. Det blir lite småäckligt i längden. Men snart kommer såsen att försvinna och ersättas med något helt annat. Kanske med glass i någon härlig smak som varar jättelänge! Kanske straciatella, som man åt när man var liten ju, eller kanske en ny sort. Glass med cheesecake kanske... Vilken glasssort får ödet välja, eller någon annan som vill. Det kommer att isa lite, men det kommer att bli gott ändå! Men efter ett tag så kommer glassen att börja ta slut. Vad vankas då egentligen? Det blir väl någon soppa antar jag... Jag hoppas bara att det är en soppa som jag inte smakat förut, en riktigt mustig en, en som inte fastnar mellan tänderna.

Framtidsarbeten suger.  Men snart ska vi åka härifrån.

Chill med dill och extacy! // Speaksnea & Immacule

Det är otroligt vad allt i barndomen var bra! Jag menar alla böcker, kassettband, filmer, teveprogram, all musik som föräldrarna lyssnade på. Sagor och historier som mamma och pappa läste eller kassettbanden som Peter Pan och de andra som tilltalade en på ett nästan magiskt sätt med den härliga musiken och det vackra scenerna, som utspelades utan att det spelade någon roll ifall det var realistiskt eller ej, Simon and Garfunkel-plattorna som spelades i vardagsrummet ut i den gröna trädgården med fläderträdet, äppelträdet, plommonväxten, de vita möblerna som brände huden lite lätt när man satte sig, stentrappan, backarna man rullade i, lekstugan. Man behövde inte tänka så mycket. Inte försöka skapa sig ett intressant liv utan allt bara flöt på.

   Idag blev jag påmind om hur underbara de gamla barnfilmerna är! Jag umgicks med Linda och Såfi och vi spenderade en stor del av dagen till att titta på de gamla Pippi Långstrump- avsnitten! Pippi är ju så underbar, påhittig och så självklart avslappnad. Hon bryr sig inte så mycket om hur det ska vara. Jag tror inte riktigt att jag insåg vilket grymt bra program det är och vilken humor hon har, när jag var liten, även om jag alltid tyckt att hon är påhittig och rolig. Så upplever jag ganska många filmer. Det finns någon slags humor man inte förstod när man var liten som väntar på en tills man vuxit ikapp som man sedan kan börja uppskatta ännu mer.

   Jag ser en serie just nu. Det är det roligaste jag har typ. Haha. Det är en riktigt bra serie där jag kan leva mig in i någon annans, i några andras liv. Jag får tillbaka den där känslan igen. Fast livet inte flyter på, på samma självklara sätt. Det är lite mer både och. Lite mer verklighet. Man får följa personerna när de lämnar barndomen och försöker passa in, eller bara hitta sig själva. Det är en serie jag upplever som äkta. Fast denna serie är så utomordentlig så finns det dessvärre endast en enda säsong av den. Huvudpersonen fick större roller. Så är det ju i verkligheten. Det får jag väl stå ut med fast jag upplever det idiotiskt. Jag får njuta av de ca 22 avsnitt jag har. Speciellt de elva jag har kvar. ”My so called life” heter serien.

Jag är förresten väldigt trött på kedjemail. De ska verka fina, känslosamma, personliga eller något sådant men inget av dessa adjektiv passar in på sådana. Sådana som avslutas med en uppmaning att man ska tänka till, så det borde antagligen vara meningen med texten…  Man ska ”skicka mailet till tio personer och den som skickade detta till dig, för annars bryr man sig inte”. Eftersom man råds till att skicka tillbaka det till den som skickade det så måste ju många människor få samma mail flera gånger. Tänker man till mer andra gången man får mailet? Vad är egentligen meningen? Att folk ska tänka till eller att man ska må lite bättre för att en mailkontakt ”bryr sig om” en? 

Jag blev störd idag, mitt i den värdefulla tiden jag har som jag spenderade på msn, ni vet det där communityt (eller vad man ska kalla det) där man tror att man ska hålla kontakten med folk men som bara blir något man tröttnar på efter upprepade inloggningar utan hälsningar på vardagskvällar, vid pappas Windows 98. Jag blev som sagt störd i min viktiga tid men det gjorde inget för samtalet var viktigare. Det samtalet fick mig att förstå varför jag skulle hoppa upp från stolen där jag satt och rusa ut i vardagsrummet. Det som räddade, förlåt, störde - mitt stirrande på skärmen var inget mindre vitkigt än det efterlängtade: FAMILY GUY! En halvtimme per dag är väldigt mycket bättre än ingenting, fast jag tycker att 6:an borde förstå att de borde ersätta Simpsons med detta!

    Grattis förresten Anandita Dutta Tamuly! Jag grattar henne för att hon har slagit världsrekordet i chiliätande! Jag tror hon kan behöva ett grattis efter att ha stoppat i sig 51 röda chilifrukter av den starkaste sorten på två minuter utan att blinka och gnuggat ögonen med frön från 26 chilifrukter.  

   Hälsa grattis till Anandita!     

Vad gör man när lördagen i ens liv försvunnit? När det  bara är vardag kvar. När vardagarna inte är något mer än vardagar. När man går till skolan sitter där hela dagen och väntar på att få gå hem och bara vila bort hela dagen, men när man väl får gå hem så vågar man inte för att man är rädd att man kommer deppa ihop, så man går hem till en kompis för att rädda sig själv. Det gör man för en stund, men när man sedan kommer hem så är det precis som vanligt. Fast man har missat massa tid som man skulle använda till att göra viktiga grejer. Men viktiga grejer gör man ju hela tiden ändå. Hela skoldagen sitter man och lyssnar duktigt i 20 minuter, då man inte orkar längre, för det gör inte hjärnan, det är vetenskapligt bevisat. Vet du några trevliga saker man kan hitta på så meddela gärna mig då så är du snäll. Jag vet några saker man kan göra för att bli glad. Man kan dra till Stockholm och umgås med sin syster eller någon annan! Det får humöret att hållas uppe ett tag.      

   Om man inte har pengar kan man sticka iväg ut i skogen och kanske stöta på en älg, som i bibeln. Bibeln, min bibel, eller heliga skrift som man egentligen bör kalla det eftersom jag inte riktigt vet hur kristen den är - heter Doppler och är skriven av Erland Loe.

   Om man tycker att det är kallt i skogen eller  inte vågar smita från sina plikter så kan man stanna hemma framför datorn faktiskt. Det kan vara trevligt nog:

Måndag.

Igår var det söndag. Då var det en mycket speciell dag. Det var nämligen internationella kvinnodagen! Den firade jag genom att ligga i sängen hela dagen, deppa och inte göra ett skit för att jag tänkte på en pojke.

Det känns ju lite ironiskt.

Klockan fem gick jag iallfall ut och tog en lite promenad och skrek lite. Det var meningar som;

Kvinnor kan och kvinnor vill 

Ändå står det jävligt still

,

Kvinnokamp och kvinnosång

Kommer männen med nångång?

och en lite modigare;

Varför är din inkomst klen?

Titta mellan dina ben

Jag måste tyvärr göra er besvikna genom att säga att jag inte kom på de här briljanta raderna. Och ensam gick jag inte heller. Jag hade ungefär 30 stycken 50+are bakom mig.

   Jag blev peppad av handlingen jag precis varit med och skapat.

Nu vill jag avsluta med en hälsning till de tjejer som kan tänkas läsa den här bloggen. Grattis till er flickor, tjejer, brudar!

Och gå ut och skrik lite då och då. Det kan kännas skönt...